Igår kväll var det Fimmtudagspartí, kombinerat med avskedsfest för mig.  Eninar, Beggi och en av Beggis vänner kom. Vi  spelade ett roligt kortspel. Om man t.ex fick upp en knekt var man tvungen att sjunga och dansa. Sången valdes av personen som var före i turordningen.

Jag fick sjunga svenska nationalsången  och dansa discodans á la 80-tal. Det kändes lite underligt att kombinera, men oj vad vi skrattade!

Vi hade väldigt trevligt och klockan blev alldeles för mycket inna  jag kom i säng.

På fredagmorgonen gick jag upp tidigare för att packa. Jag tror jag lyckades få med mig allt.

Vi åkte till stallet och släppte ut våra hästar och mockade. Sen åkte vi till ett fält där Sibba har några av sina hästar och hon plockade av skor på dem som hade några kvar. Två hästar hade tappat alla sina skor utom en.

Ett sånt slöseri med skor, tyckte Sibba.

När vi kom tillbaka till stallet skulle Tröllis skor plockas av eftersom han åker hem under helgen. Jag frågade om jag fick försöka, och det fick jag. Gick hur bra som helst, och han stod snällt stilla nästan hela tiden. Det var ett svettigt jobb att bara plocka av skor. Kan tänka mig att det är ganska jobbigt att vara hovslagare.

Sen skulle Snóts ägarinna komma och även ägarinnan till Galdur och Forseti.

Vi väntade och väntade och tiden gick och gick. Kl 17 behagade dessa damer dyka upp.

Jag fick rida Snót, Galur och Forseti i ridhuset och visa upp dem. Snót skötte sig perfekt. Forseti gick helt ok, och Galdur skötte sig faktiskt riktigt bra för att vara han.

Kvinnorna var så nöjda.

Men deras sena ankomst gjorde att det blev sent innan fodringen var klar och vi kunde åka hem.

Jag klappade och pussade hej då på alla hästar. Det var lite extra jobbigt att säga hej då till Pegasus. Han såg dyster ut. Inte för att han förstod att jag skulle åka, men för att han insåg att det inte blev någon tur ute idag heller. Vi har inte ridit ut på honom på ett par dagar.

Men hans ägare ska hämta honom nästa helg. Blir skönt för honom att komma hem. Jag kommer sakna honom.

Hemma packade vi ihop det sista inför vår roadtrip och slängde i oss lite mat.

Halv 9 lämnade vi hemmet för en tre timmar lång bilfärd till Akureyri.

När vi kom upp i bergen började bilen lukta bränt gummi. Jag fick vara den tuffa och hoppa ut och kolla däcken. Lite läskigt i bäckmörkret. Men inget däck var trasigt.

Vi körde vidare och sen försvann lukten och har inte kommit tillbaka. Bilen har ju varit på verkstad, så det kan ju hända att det hamnat någon smuts på någon del som blir varm när man kör.

Till slut var vi äntligen framme i Akureyri. Där är rödljusen i vägkorsningarna formade som hjärtan. Väldigt sött! Och det fanns hjärtsymboler lite var stans. Bland annat ett stort lysande hjärta på en bergssluttning.

Jag gav Akureyri en slogan, City of Love.

Sibba brukar kalla Reykjavík City of Fear.

Vi åkte till en gård en liten bit utanför stan där vi skulle sova. De som bodde där var väldigt trevliga och vi satt uppe till långt in på natten.

De hade två hundar, en enorm svart labrador och en jättesöt svartvit isländsk fårhund.

De hade en vacker långhårig katt också, vit med några svarta strån längs med ryggen.

Och två kanariefåglar som hade två små ungar! Massa söta djur att klappa och titta på!

Huset var ganska litet och hade lågt i tak, men det var väldigt mysigt. Och jag sov som en stock i en bäddsoffa i källaren.

Sibba sa att man alltid sover bra i det huset.