Väckarklockan ringde 03.50 Då hade jag sovit knappt 3.5 timmar. Hade svårt att somna igår kväll, lite resfeber kanske.
Sibba skjutsade mig till Flygbussen och vi tog farväl av varandra. Hon sa att jag varit till stor hjälp och att jag var välkommen tillbaka när jag ville.
På Keflavíks flygplats är de väldigt nitiska, det har jag upplevt förut. Mende verkar bara blivit värre. När jag checkade in mitt bagage visade det sig att jag hade 12 kg övervikt. Hoppsan. Men jag hade precis lika mycket när jag flög till Island. Men på Arlanda sa de inget. På Leifur Eriksson flugvelagur där emot kostade det mig nästan 1000 kr!
Sen var det dags för att gå igenom säkerhetskontrollen. De var lika nitiska där. Jag fick packa upp nästan allt mitt handbagage. Även saker jag inte behövde visa upp när jag passerade säkerhetskontrollen på Arlanda. Här fick jag tiill och med ta av mig mina skor, OCH jag blev kroppsvisiterad!
De får en att känna sig som en skurk. Men de behandlade alla resenärer lika, så det var inte bara jag som behövde känna obehag.

Flygbussen hade gått snabbare än vi räknat med så jag hade gott om tid för lite tax-free-shopping och även en fika. Åt en croisant och drack en kopp te. Det var min frukost.

Planet kom iväg lite sent, ca 20 min. Och när vi anlände till Arlanda tog det en himla tid innan bagaget kom på rullbandet.
Men till slut hade jag fått båda mina väskor och kunde gå ut och möte min efterlängtade pojkvän som väntade på mig.
Det var underbart att ses igen! Första timmarna kändes det lite främmande. Hade inte trott att det skulle göra det. Min egen röst lät också främmande. Jag var inte van att höra min egen röst prata svenska. Det tog också några timmar att komma över.

Vi åkte hem med morfars lånade bil. Massa snö hade det kommit också! Igår var det 11 grader plus i Reykjavík. Känns lite lustigt att komma hem från Island och frysa.
En taxi hade kört av vägen, men vi kom hem tryggt, och nu kom nästa kära återseende. Katterna!
Först kom ingen katt, men sen upptäckte Brynja att det var jag som kommit. Hon tjöt till och kom rusandes! Efter lite klapp och kurr började hon gå igenom alla dofter på mitt bagage. Då hade även Hekla vaknat till liv och kom ropande fram och hälsade. Men även hon tyckte alla dofter var mer spännande än matte.
Så jag och sambon tog bilen till morfar. Där blev vi kvar ett par timmar och blev bjudna på fika, väldigt trevligt! Sedan skjutsade morfar hem oss, och min kära sambo lagade en smarrig middag till mig.
Han hade också köpt chips för det visste han att jag längtat efter. Väldigt gulligt!
Det kändes bra att vara hemma igen!