Sibba var sjuk igen idag, så jag fick åka själv till stallet. Hennes jeep är på verkstan så vi har fått låna hennes pappas enorma jeep-pickup. Jag kände mig som en liten lus bakom ratten när jag körde till stallet. Den är ännu större än Sibbas bil.

Har inte kunnat göra så mycket idag än att släppa ut och in hästar och mocka. vi har i princip inga hästar jag kan träna själv.

Jag red Funi i ridhuset och övade honom på att sänka huvudet, och att behålla uppmärksamheten mot mig. Han är väldigt lättdistraherad. Men det blev ett riktigt bra pass, han lyssnade och var avslappnad.

Sen red jag ut på Duna tillsammans med Beggi på en unghäst. Han behöver någon med på en tränad häst som stöd för unghästen, så jag erbjöd mig att rida med honom så han kunde ta ut den. Hade ju inget annat att göra ändå.

Sen fanns det inget mer för mig att göra så det var bara att åka hem. Var hemma redan vid halv 4. Skönt att vara hemma lite tidigare som omväxling.

Idag vid lunch blev jag upplockad av Beggi från stallet. Han hade lovat att ta med mig ut på lite sightseeing. Annars får jag ju bara se vägen mellan hemmet och stallet, och ibland vägen till Egilsstaðir. Så det var väldit snällt!

Först var tanken att vi skulle åka till en fjord på andra sidan ett berg här. Det skulle tydligen vara väldigt vackert där. Och där ligger en by med endast 20 invånare. Men de har egen skola!

Jag förvånas över hur stort utbud alla småorter här ändå har.

Det bor under 3000 personer i Egilsstaðir, men de har en högskola, eget sjukhus och polisstation.

I alla fall blev vi besegrade av naturen. Vi körde en vanlig personbil, och när den slingriga lilla grusvägen gick högre upp i bergen blev det så klart massa snö vägen. Vi höll på att köra fast. och bilen slirade farligt när vägen gick precis på kanten till en ravin. Man hade inte mycket till godo utanför vägkanten innan breget störtade 30-40 meter ner i ett stup.

Och denna väg fick vi backa nedför! Det fanns ingenstans att vända. Det var lite nervöst ett tag, men vi tog det sakta och det gick bra.

Vad är plan B? Vi hade ingen plan B, så vi fick improvisera. Vi åkte till Eskifjörður ca 4 mil från Egilsstaðir där Beggi växt upp.

Vi besökte hans föräldrahem (inga föräldrar hemma) och åt hembakade kakor. Mums! Islänningar verkar älska att stoppa lakrits i allt. Det fanns hembakade marränger med lakrits och choklad i! Men det var faktiskt väldigt gott.

Efter lite stärkande fika åkte vi vidare. Vi åkte och tittade på ett stall som Beggis pappa höll på att bygga. Sen skulle vi åka och titta på deras hästar. Men även här blev vi besegrade av naturen. utan jeep gick det inte att ta sig fram till platsen där hästarna var.

Men jag fick se mycket fin natur och fantastiska berg på vägen.

Vi vände tillbaka och åkte istället till en gruva där man bröt bergskristaller förr. Vi hade tagit med en ficklampa, men den visade sig inte fungera så värst bra. Den glödde bara lite svagt och var inte till någon hjälp alls.

Jag fick plocka av blixten från systemkameran och gå coh blixtra med så vi såg vart vi skulle gå inne i gruvan. Det var lite skräckfilmsstämning. En halv sekund med ljus, kolsvart mörker, en halv sekund med ljus, och mörker igen.

Man fick gå dubbelvikt och det droppade så mycket från taket så de var som att gå in i ett regnmoln. Vi gick inte så långt in.

Utanför hittade jag två stora fina bergskristaller som jag plockade. De är ju inte värda ett öre, men de var väldigt fina!

Vi stannade till vid ett litet hus där det hängde Hákarl på tork. Uch vad det stank där! Och så kikade vi på lite informationsskyltar där det fanns bilder från olika valstationer som legat i området. Alltså dit man tog valar man fiskat upp för att slakta dem.

Fanns en riktigt äcklig bild där de skurit upp hela valen.

Det var väldigt gamla bilder, från början av 1900-talet. Det var då valstationerna där användes under några år innan de försvann.

Nu hade det börjat bli mörkt så vi återvände till Eskifjörður. Islänningar verkar gilla juldekorationer väldigt mycket. Särskilt lysande sådana. Vissa hus var helt översållade av lampor och lysande tomtar.

Beggi sa att när islänningar gör något så har de en tendens att göra lite väl mycket. Som med ljusslingorna t.ex

Vi åkte hem till hans föräldrahem igen. Nu hade hans pappa som är sjöman kommit hem. Vi såg hans båt när den körde in i fjorden på hemvägen.

Han pappa var väldigt trevlig, men kunde inte ett ord engelska.

vi åt pizza och tittade på film innan vi återvände till Egilsstaðir.

Det var en trevlig dag! Skönt att få komma ut och se lite annat!

Både jag och Sibba har varit småtrötta efter arbetsveckan och känt oss oinspirerade idag. Så det blev en lat lördag. vi åkte till stallet men gjorde inte så mycket där. Skodde lite, släppte in och ut hästar, mockade, och Sibba tog ut Snót på promenad. Hon hade visst inte skött sig så värst bra.

Jag red henne utanför rundeln igår för första gången. Med Sibba bredvid och longerlina på. Och tur var nog det.

Snót var mycket förvånad över att jag fanns kvar på ryggen även utanför rundeln.När Sibba har övningsgått runt ridhuset med henne förut har ju inte jag varit på. Jag har bara varit på hennes rygg i rundeln, så hon hade inte räknat med att jag skulle följa med när hon gick utanför.

Hon gick och kiakde och kikade bak på mig. Väldigt väldigt underligt! Men hon gjorde i alla fall inget dumt. Försökte springa iväg lite, men Sibba höll i henne.

Vi fick en ny häst idag också. In i stallet klev en späd varelse på tändsticksben. Såg ut att vara 1 år gammal ungefär, men han var 8 år!

Han är så olik våra andra hästar i utseendet. Inte alls så där stadig och robust som islandshästar brukar vara.

Hans ägare är proffessionell hundtränare och åker runt i hela norden och tränar polishundar. Ganska häftigt!

Igår fick jag smaka på en typisk isländsk kaka, Kanilsnúðar. Såg precis ut som en kanelbulle, ganska liten. Men den var inte mjuk som en vanlig bulle.

Tänkte att en torr bulle inte kunde vara så gott. Att de sålde gamla kanelbullar, bara under nytt namn.

Men det var inte alls som en torr bulle. Konsistensen på den var ungefär som Finska Pinnar. Och den var jättegod!

Kanilsnúðar får 5 hästskor av 5 möjliga!

Igår var en väldigt vanlig dag. Bilen startade inte igen, så vi kom inte till stallet förrän efter lunch då vi fått låna Sibbas pappas bil.

Vi red ut med först Pegasus och Elding, och sen Duna och Tign. De skötte sig så fint.

Det kom två bilar när vi var ute med Pegasus och Elding, så vi fick rida av vägen. Konstigt! Tyckte Pegasus, och lite läskigt att vi gjorde något som vi inte brukade. Men det gick bra, och han stod så snällt stilla medan bilarna körde förbi. Den ena med stor hästtransport bakom, men han brydde sig inte.

Jag är så stolt över honom! Jag känner mig lite som en stolt mamma. Men jag har ju faktiskt varit med och tänat honom från start. Och det är bara jag som ridit honom i hela hans liv.

Eftersom han utvecklats till en så trevlig häst måste jag ju göra något rätt i alla fall.

Jag kände lite på hans nackmuskler idag. Han är inte lika stel längre. Det behövdes alltså bara två omgångar massage.

Jag masserar lite på alla våra hästar, och alla verkar gilla det.

Idag red vi ut med Tign och Pegasus tillsammans. Två nyss inridna unghästar. Men de var båda såå duktiga!

Sibba sa glatt att de är så vuxna nu när de kan gå tillsammans och allt.

Idag fick jag rida Forseti för första gången utanför rundeln utan ledare. Jag vill inte påstå att det gick på räls, men det gick ändå bra. Han bråkade lite, men jag fick alltid min vilja igenom.

Man kan förresten inte ge sig förrän man får det. Hästan får aldrig förstå att den är starkare.

Jag red Krummi i rundeln idag också. Hans sår är bättre så vi kunde lägga på sadel nu. Sadeln ligger inte emot såret ändå.

Men jag undrar hur han blivit behandlad innan han kom till oss. Så fort man ska röra vid honom rycker han till som om han förväntar sig att det ska göra ont.

Och Sibba säger att han är helt förstörd i munnen, vilket också beror på hanteringen. Förstörd på det sättet att han inte kan hantera bettet rätt. Han lägger tungan hela tiden över. Och detta beror på hur människorna som först satte träns på honom har hanterat honom.

stackars häst. Vad har han fått gå igenom?

Vi fick en ny häst igår. Fast han är inte ny i stallet. Beggi och Einar har tränat honom. Men vi har tagit över hans träning nu. Han är väldigt stor, och jättesnäll! Vet dock inte hur han är att rida. Beggi sa att han kan vara lite spänd. Gaumur heter nya hästen.

Han har cancer precis vid ögat, men det har nästan läkt helt så det är bara ett litet sår kvar. Vi måste smörja med en särskilt salva 4 gånger om dagen.

Vill ni se en bild på Gaumur så kika in bland Våra Hästar.

Jag har kommit ihåg att fota den vackra hästen jag pratat om också. Dalvar heter han. Visst är han tjusig!

Igår kväll åkte vi till Egilsstaðir och åt pizza-buffé. Mums! Var riktigt goda pizzor. Och så fick man pommes frites till. Jag var ganska mätt sen kan jag lova. Och efter det klämde vi i oss varsin glass också. Tänk så gott det var med glass fast det är vinter.

Det kändes som att jag inte skulle behöva äta på en vecka efter det där, men det var allt gott med frukost imorse ändå!

Idag är det exakt 2 månader sedan jag lämnade Sverige. Tänk vad tiden går fort.

Och för er som tycker det är mörkt och trist i Sverige nu kan jag upplysa er om att här går solen upp kl 10.41, och ner igen kl 14.53 Och än så länge blir det bara värre. Först efter vintersolståndet den 21 december vänder det.

Sibbas mekanikervän fick igång bilen. Den går inte som en klocka direkt, den dör ibland. Men nu startar den i alla fall. Det gjorde den inte förut.

Han ska byta lite fler delar på den nästa vecka antagligen.

Vi bjöd honom på lunch också. Köttfärssås, men potatis till! Sibba sa att vi inte kunde ta pasta för Isländska män äter inte pasta.

Det tyckte jag lät lite konstigt. Pasta är ju rejäl mat.

Det var visserligen gott med potatis till också.

Efter lunchen åkte vi och handlade, så det blev inte många timmar i stallet i dag. Men vi hann i alla fall med 5 hästar.

Elding, Galdur, Forseti, Snót och Krummi.

Stackars Krummi hade fått ett sår på manken, någon annan häst hade bitit bort en stor skinnflik i hagen. Stackars häst!

Så Sibba tränade honom från marken i ridhuset. Jag kunde inte sitta på när han hade så stort sår. Inte ens sadel la vi på.

Idag har de tagit in en ny häst i stallet. Eller ny och ny, den tillhör Tjarnarland men har varit ute på bete. Jag har sett den på sitt bete en gång förut när vi hjälpte Einar att flytta hästar.

Den är otroligt vacker! En alldeles röd fux, med hela mulen vit och så går det vita upp i en bläs. Ska försöka komma ihåg kameran imorgon och fota den! Den är verkligen speciell.