Oj vad jag har jobbat nu må ni tro!

Till att börja med har jag jobbat på min isländska. En stund innan jag skulle åka och mata alla hästar igår kväll knackar det på dörren. Det är en av Sibbas grannar (ägare till Viktor). Han är 60+ och talar enbart isländska.

Han frågade efter Sibba, han behövde hjälp att sko en häst. Jag förklarade så gott jag kunde att hon åkt iväg och skulle komma hem först imorgon kväll.

Jag klarar inte riktigt att skapa sammanhängande meningar, men jag använder de ord jag kan.

Han undrade om inte jag kunde komma och hjälpa honom. Jag skulle inte behöva sko, bara hålla benet på hästen.

Jag låtsades som att jag inte hade en aning om hur det skulle gå till. Jag vågade nämligen inte följa med denna mannen själv. Litar inte på honom. Inte för att han är elak eller alls farlig, men för att han är otroligt gubbsjuk! Hade ingen lust att stå böjd över en av hans hästar medan han gav mig tjuvnyp i baken.

För det är precis vad jag tror skulle hänt.

Han försökte övertala mig, men gav upp till slut.

Jag skulle ju dessutom åka och mata hästarna så jag hade inte tid att hjälpa honom med hans hästar också. Men det kunde jag inte förklara på isländska.

Idag har jag fått använda mina enstaka isländska ord i stallet också. De två jag har pratat med kan inte engelska. Jag förstår inte allt de säger, men jag tycker nog att det fungerar bra ändå. Jag förstår det mesta, och kan svara så de begriper.

I förmiddags när jag åkte till stallet började jag med att släppa ut våra "äldre" hästar. Sen lagade jag staket.

Fick hjälp av Eysteinn som äger gården så till slut hade vi två hagar till som gick att använda.

Så jag släppte ut båda Einars och Beggis hästflockar.

Sen tog jag Funi till ridhuset. Övade framdelsvändningar med honom idag. Han har aldrig gjort det förut och är ju knappt riden alls, men han fattade snabbt vad jag ville. Smart häst! Och väldigt trevlig också!

Dock tror jag att han blivit bortskämd. Han letar godis hela tiden. Så även fast han presterat väldigt bra under ridpasset fick han nöja sig med klappar och gos som belöning.

Ibland ger vi våra hästar lite pellets som belöning efter ridpasset om de varit extra duktiga.

Det räcker ju egentligen med beröm, men ibland vill man ge dem lite extra.

Men jag ville inte uppmuntra Funis plockande och godisletande, så han fick inget. Men han var så nöjd med att få lite extra klapp och kli.

När staketlagning, ridning och mockning var klart hade det gått två och en halv timme, så jag tog in de äldre hästarna och släppte ut de yngre.

Sen gick resten av eftermiddagen åt att rida ut på först Duna. Fast vi inte har ansvar för hennes träning längre. Men jag tyckte så synd om henne att bara se boxen och hagen hela dagarna.

Hon var väldigt glad att få komma ut en sväng!

Sen red jag ut på Elding. Sibbas häst. Hon var lite besvärlig, testade mig hela tiden för att se om jag had ekoll eller om hon skulle kunna ta kontrollen.

Vi kom inte så långt som jag hade tänkt, för plötsligt dök en stor fårflock upp på vägen längre bort. De skulle tydligen flyttas till någon annat ställe, och drevs fram av en stor jeep.

Jag hade Kaffon med och ville inte att han skulle få för sig att valla fåren (han är en värdelös vallhund), så jag fick vända om och rida hem. Blev en ganska ordentlig tur ändå.

Efter mina ridturer fick Pegasus en massage igen. Han visade väldigt tydligt hur mycket han tyckte om det. Och han kändes faktiskt inte lika spänd i nacken nu, så min förra massage hade nog gjort lite nytta ändå.

Nu hade det gått ytterligare två timmar och jag tog in våra yngre hästar för att de två hingstarna som står i stallet också skulle få komma ut en stund.

Sen tog jag in Beggis och Einars hästar.

Det tar en stund att få in alla hästar först i stallet, och sen in i boxarna. Särskilt när man är själv.

Men det gick ganska smidigt med våra, och när jag tog in Einars och Beggis hästar fick jag hjälp av en man som heter Stebbi som kommer till stallet ibland.

När alla andra hästar gått in ville inte hingstarna alls vara kvar ute, fast de bara varit ute i 40 min eller något. så jag fick släppa in dem också.

Nu började det bli bråttom, för det började redan skymma. Och jag hade tänkt hinna rida Viktor också innan dagen var slut.

Fåren som jag mött på vägen skulle tydligen till Tjarnarland (gården där vi har hästarna), och de blev inslussade i ridhuset.

Attans! Jag hade tänkt börja rida Viktor i ridhuset, för att sen rida ut på honom. Känner mig ju inte helt säker på honom.

Men det fanns inte mycket val. Jag fick rida ut på en gång istället. Tror ingen har gjort det förut. När Sibba rider honom brukar hon också börja i ridhuset.

Men jag kände att jag måste fortsätta utmana min rädsla för att den inte ska komma tillbaka. Det har känts lite bättre sen förra gången, min första utmaning. Kunde inte backa ur bara för att det inte blev som jag tänkt mig.

Nej det var bara att ta tjuren vid hornen! (Eller hästen vid tömmarna.)

Blev bara en väldigt kort tur för att hinna hem innan det mörknade, och det gick hur bra som helst.

Han testade mig lite, men jag hade kontroll. Och efter dagens tur känner jag mig nu säker. Jag tror jag har lyckats skrämma bort min rädsla!

Och framför allt har jag insett att jag klarar av honom. Jag har nog insett i största allmänhet att jag faktiskt klarar att rida unghästar väldigt bra till och med.

Viktor fick också en massage efter sitt pass, och han verkade väldigt nöjd.

Idag har Dimmalimm åkt hem.

Och igår försvann all snö. Så nu är allt bara grått och trist.

Sibba har åkt till sin gamla hemort i norr så jag blir själv tills imorgon kväll.

Får ha hand om hästarna själv ikväll och imorgon. Alla hästar i stallet, för Einar och Beggi är också bortresta.

Inte träna alla så klart. Det är bara ett fåtal av våra hästar jag kan träna själv. Och Einars och Beggis hästar känner jag inte. Men alla ska släppas ut och in i skift, för vi har bara två hagar att ha dem i och de är uppdelade i fyra grupper.

Idag upptäckte jag att staketet var trasigt på den ena hagen så om jag inte lyckas fixa det imorgon så har jag bara en hage åt de fyra flockarna.

Idag blev det inte mycket tid i stallet heller. Vi har varit i Egilsstaðir hela eftermiddagen och farit runt på olika ärenden.

Jag har bara ridit två hästar, Funi och Pegasus. Och det gick riktigt bra med båda!

Jag red Funi själv i ridhuset. Han är verkligen snäll och lyhörd. Och otroligt känslig, precis som Viktor.

Pegasus var på bra humör idag och gick precis som jag ville.

När jag gjorde iordning honom innan så upptäckte jag att han var otroligt spänd i sina nackmuskler, så jag masserad honom lite. Han tyckte att det var väldigt skönt och verkade lättad när jag mjukat upp musklerna.

Jag frågade Sibba om det kunde påverkat att han var på så gott humör och skötte sig så bra i ridhuset.

Men hon bara skrattade, och började skoja om att vi skulle skicka hästarna på spa. Hon verkade tycka hästmassage var oerhört fånigt.

Självklart kan hästar också bli stela i muskler precis som människor och behöva massage! Jag ska läsa på lite om hästmassage på nätet och använda Pegasus som försökskanin. Han verkade ju tycka om det.

Jag har kunnat hästmassage för massa år sen så jag behöver bara friska upp minnet lite.

Hade en period när jag stretchade och masserade min häst mycket.

Idag fick jag veta att även Dimmalimm ska åka hem. Hon är så ung, bara 3 år, så man kan inte köra för hårt med henne. Hon har lärt sig grunderna nu, och vi ska rida henne ute några gånger innan hon åker hem. Men sen behöver hon få lite semester och vila.

Duna åker snart hem, Trölli också, och nu även Dimmalimm. Alla mina tre favoriter.

Sibba sa att jag får hitta nya favoriter. Pegasus, Galdur och Funi ligger bra till. När Krummi kommit lite längre kan nog han också bli en favotir. Han verkar också vara en trevlig häst.

Sibba gillar inte alls Galdur, men hon gillade ju inte Trölli heller från början.

Härom dagen byggde jag en krasch-test-docka. Tänkte vänta med att skriva om den tills jag hade en bild, men det har inte blivit läge att fota.

Jag fyllde en overall med plast från rundbalar så det blev en gubbe. Vi ska sätta den på snót för hon är så opålitlig så Sibba vill inte att vi sätter upp en människa till att börja med.

Galdur fick äan att gå jungfrufärd med betaversionen av dockan. Den lutade mer och mer, och vi skrattade så vi vek oss dubbla. Stackars Galdur förstod inte varför vi skrattade så. Han gick så snällt och fint fast dockan hängde på sidan.

Jag byggde om den till version 2.0 med lite stabilare torso. Vi har inte hunnit testa den nya versionen än, men jag tror att den kanske kan behöva byggas om igen.

Jag döpte den till Sven-Göran!

Jag tog förmiddagen idag till att städa lite här hemma och åka och handla lite mat åt oss. Kylskåpet var tomt. Gårdagens middag bestod av Skyr, mjölk och flingor.

Eller tog och tog, jag fick order om detta.

När jag ändå var i Egilsstaðir passade jag på att kika in i en affär som jag sett säljer isländska ulltröjor. Hittade en som jag tyckte väldigt mycket om, provade den, och det var som att den var gjord särskilt till mig.

När jag kikade i en spegel fick jag se att det såg ut som små döskallar i mönstret också. Denna tröjan var för mig! Helt klart!

Hade fått löfte om sponsring som julklapp av min snälla mormor. Så tack mormor för den jättefina julklappen!

Har tröjan på mig nu, och jag har en känsla av att jag mer eller mindre kommer flytta in i den. Den är underbar!

Och det är julstämning här nu vill jag lova! När jag vaknade imorse hade det kommit ännu mer snö så nu täcker den marken och har bäddat in alla kvistar på träden och riset på marken. Det är otroligt vackert!

När jag varit och handlat svidade jag om till stallkläder och åkte till stallet.

Där satt jag upp på Forseti, har bara provsuttit honom en gång, och idag ledde Sibba mig lite runt i stallet. Gick hur bra som helst!

Sen red jag Pegasus i ridhuset. Utan ledare. Gick riktigt bra denna gången. Han krånglade inte alls lika mycket som sist. Fast då var det ju första gången också, så nu kom han väl ihåg vad jag ville att han skulle göra.

Helt på räls gick det inte så klart, han är ju en unghäst som håller på att lära sig.

Men han satte sig inte upp mot mig lika mycket denna gången. Nu var det lättare att få honom att gå som jag ville. Sist höll han på och sparkade och tjurade. Det gjorde han inte idag, fast han var på lite dåligt humör. Bra framsteg!

Idag var vi hos kossorna igen. Vi har inte varit där på 2 veckor. De två första kalvarna hade fått flytta till egen box. Den som kom först hade lärt sig äta hö. Så sött!

Det sprang också runt två nya kalvar till inne i ladugården. De får ju vara hos kossorna första tiden innan de får flytta till eget. Bra tycker jag, att man inte bara rycker bort dem direkt.

Den ena av de nya kalvarna var helt vit i ansiktet, men hade en mörk ring runt ena ögat. Fick mig att tänka på Alex i A Clockwork Orange.

Efterbörden hade inte kommit på en av kossorna som just fött. Så Sibbas pappa fick hjälpa till att dra ut den. Ni vet med sån där handske som går hela vägen upp till axeln.

Det såg ganska äckligt ut faktiskt. Massa slem och blod.

Men det gick bra, allt kom ut. Så nu slipper kossan bli sjuk. Bra det!

På tal om sjuk så har den lilla Nallebjörnskalven blivit frisk. Och faktiskt växt så det syns på de här två veckorna vi varit borta! Det var ju lite osäkert ett tag om han skulle klara sig, men nu är han lika pigg som de andra och har växt ikapp dem också.

Igår morse när jag gick upp låg det lite snö på backen. Den försvann under dagen, men det dalade hela tiden lite flingor i luften.

På kvällen när vi åkte hem från stallet frös det på och flinorna som frös fast i vägen gnistrade som stjärnor. Det var som att köra över Vintergatan. Bokstavligt talat också eftersom det blev en vintergata.

Imorse var det ny snö igen, och nu är det kallare så den ligger kvar. Det är inte mycket, men det gör ändå allt lite ljusare.

Jag är otroligt trött idag. Känner mig som en urkramad tandkrämstub. Ingen energi kvar.

Satt uppe till ganska sent igår och redigerade bilderna jag skickade till bandet.

Har uppdaterat Mitt Galleri med de nya redigerade bilderna nu. Ser lite proffsigare ut. Kände att jag inte kunde skicka iväg halvdana bilder som jag fått skämmas för. Nu är jag själv nöjd med bilderna i alla fall.

Även om jag inte hade så många på bandet. De borde sagt till mig i pausen att de ville ha bilder.

På förmiddagen idag har jag fått testa den nya hästen Funi. Han är lite riden förut, men har stått väldigt länge. Så han behöver träans lite från början.

Det gick bra. Han var lite nervös, men väldigt känslig och lyssnade bra på mig.

Sen har jag ridit Dimmalimm som skötte sig helt perfekt som vanligt. Red henne för första gången utanför rundeln. Sibba gick bara med ett varv runt först. Vi var säkra på att hon skulle uppföra sig. Alla andra hästar har Sibba gått med hela första passet jag ridit utanför rundeln.

Men det gick som förväntat jättebra med Dimmalimm. Hon förstod inte helt att hon förväntades följa spåret runt, men lyssnade på mig.

Hon har också lärt sig människospråk. När Sibba ger mig kommandon har hon lärt sig vad de betyder. Så hon gör rätt innan jag ens hinner reagera. Säger Sibba till mig att göra halt stannar hon direkt innan jag ens hunnit be henne om det. Hon är den perfekta hästen.

Sibba funderar på att köpa henne. Jag hoppas verkligen hon gör det! Då vet jag att hon får ett bra hem och en duktig tränare. Och då känns det inte lika jobbigt att åka hem utan henne. Även om jag så klart gärna hade köpt henne själv.

Jag red Trölli också som trilskades, var studsig och tjurig. Han brukar gå perfekt, men han börjar tröttna på att vara i ridhuset nu. Han tycker att han kan det, så vi ska lära honom följa en annan häst nu så vi kan rida ut i veckan.

Jag har sagt att jag vill rida honom. Det är ju bara jag som gjort det hittills, och jag tror jag klarar av honom.

Men spännande blir det så klart! I ridhuset kommer han ju inte så långt när han sätter vrångsidan till. Ute blir det en helt annan sak.

Sibba longerade Krummi i rundeln också. Han verkar vara ett riktigt geni! Förstod allt direkt.

Honom blir det kul att få sitta upp på sen när det blir dags.

På eftermiddagen idag hjälpte vi Einar att flytta en hästflock till en ny hage. Sju små söta föl fanns i den flocken. De var helt bedårande! Och jag hade så klart inte med kameran idag. Typiskt!

Nu tränar vi inte Duna längre. Hennes ägare kom ju och tittade på henne förra veckan och bestämde sig för att hon fått nog med träning.

Och Trölli ska snart åka hem också. Han blir väl kvar en eller två veckor till. Tråkigt, gillar båda de hästarna väldigt mycket.

Idag åkte en häst från stallet till slakt. Den var tydligen galen och oridbar. En riktig rodeohäst.

Jag tror inte att det finns något som heter oridbar. Självklart har vissa hästar bättre lynne, och andra sämre. Men i Sverige skulle det mycket till för att en häst skulle gå till slakt av denna anledning.

Men här är inte hästarna husdjur, här är de business. De hästar som inte svarar på träningen sorteras bort.

Den skrek och sprkade i transporten när den åkte iväg. Det var hemskt! Som om den visste vad som komma skulle.

Känns sorgligt även om jag inte hade någon relation till just denna häst. Den var ju ändå en av individerna i stallet man såg varje dag. Den hade ganska speciell färg också.

"Rosa" kallar islänningarna den färgen. Jag tyckte mer den var gul, kanske lite i nyans åt persikofärg.

Igår var vi på fest i en grannort, Eskifjörður. Ungefär 4 mil dit. Borde heta Eskivík, tyckte en av islänningarna som var med. Han tyckte inte att havsviken där orten låg var tillräckligt stor för att kallas fjord. (Den är 35 km lång så själv tycker jag nog den kan kallas fjord.)

Vi körde dit i en vanlig personbil, med sommardäck!

När vi kom upp i bergen var där snöstorm.

Jag har aldrig sett någon liknande. Det var som en skarp vädergräns. Jag hade kunnat hoppa fram och tillbaka över den. På ena sidan regn och höst, på andra snö och vinter. Ganska häftigt!

Vi körde lugnt och försiktigt ungefär 8 km över bergen, sen bar det neråt igen och vägen blev åter bar.

På hemvägen blev det dock värre eftersom snöstormen fortfarande pågick i bergen. Till slut kom vi ingenstans. Sommardäcken var hårda och slirade bara på underlaget. Trots att vi hade en riktigt duktig chaufför (bilmekaniker dessutom) så gick det inte längre.

Som tur var kom ett par jeepar just bakom oss och vi blev upplockade direkt av en vänlig man. De andra verkade känna honom. Så vi kom hem tryggt ändå.

Jag hade med systemkameran till dansen och fotade lite på bandet som spelade och alla fulla glada människor. De var om möjligt ännu fullare, och ännu gladare i Eskifjörður än i Egilsstaðir.

Bandet höll uppe tempot bra och showade riktigt som om de hade storpublik! Tydligen har de varit väldigt kända här på Island. För 20 år sedan...

När bandet slutat spela läggs en bestämd hand på min axel "Við aetlar að tala saman!"

"Ok ok, but my icelandic is not very good"

Konversationen fortgick på engelska.

Det var sångaren från bandet som var mäkta imponerad över att de blivit fotade med "fin-kamera".

"Du måste fixa dessa bilder till oss! Är det möjligt?"

-Visst, inga problem. Ge mig din mailadress så skickar jag en länk så du kan ladda ner dem.

Tyvärr fick jag inte så många bra bilder. Särskilt inte av bandet, så jag hoppas inte de har allt för stora förhoppningar och tror att jag är en proffsfotograf. Jag försökte säga att jag bara fotade för kul och för min egen skull.

Har inte ens vågat lägga in bilderna i datorn än, tänk om alla blev ofokuserade, överexponerade eller annat tråkigt.

Kan ju greja lite i Photoshop, men fick man inte till placeringen på motovet bra från början blir det ju svårt.

Tror att jag fick kanske 3 bra bilder på bandet, men som sagt, jag har inte synat dem än.