Nu har jag uppdaterat inlägget med Våra hästar med bilder och namn på de nya unghästarna.

Kika in här!

Och jag har även uppdeterat mitt bildgalleri med bilder jag inte hunnit ladda upp. Bland annat på den nyfödda kalven.

Kika in här!

På östra Island har det funnits vilda får sedan 60-talet.

Nu har någon kommit på att det är djurplågeri med vilda får som ingen matar. Så nu ska de skjutas (kan redan vara gjort när jag skriver detta).

Men kom igen, de där fåren har ju alltså levt vilda i nästan 50 år! Det kan ju inte gå så stor nöd på dem för då hade de ju inte funnits kvar.

Ja det har blivit lite av en tradition här. För 3:e torsdagen i rad nu är det dags för torsdagsparty. Då kommer killarna från stallet hit, och sist var det två medelåldersmän också som slöt upp.

Vi dricker öl, lyssnar på musik och pratar.

Det vill säga islänningarna står för pratandet och jag försöker lyssna men förstår inte ett skvatt. Förra torsdagen var jag trött och kände inte alls för att vara social egentligen, men idag är jag piggare så då ska det bli kul.

Jag är hemma nu för att städa! Det är sjukt så mycket dammråttor som kommer på kort tid här. Vi har städat minst en gång i veckan sen jag kom. Ändå samlas dammråttorna igen efter bara ett par dagar. Förstår inte vart allt kommer ifrån.

Hunden fäller en hel del så mycket kommer nog från honom. Och vi släpar väl med en del i stallkläderna också.

I förmiddags fick jag sitta på Pegasus när sibba longerade honom i rundeln. Det gick fint! Han var lugn och trygg, men lite vinglig.

Sen red vi ut! Jag red Duna och Sibba Tign. Det är bara andra gången Tign är ute men hon är den lugnaste unghästen jag träffat. Så mysig! Så det gick så bra så bra.

Nu ska jag ta tag i vårt berg av disk!

Igår kväll, just när jag skulle lägga mig kommer Sibba farande. Något är väldigt fel med hunden.

Han river och river sig runt nosen så han börjat blöda och är helt i panik.

Jag försöker hålla still honom för att undersöka, men vågar inte stoppa in några fingrar i munnen på honom om han skulle råka bita mig i paniken. Han for bara runt och snörvlade och snorkade.

Inte en chans att jag fick kika, så jag gick och hämtade mina tjockaste vinterhandskar. Sibba var lika panikslagen hon och trodde att hunden skulle dö.

Med handskar på lyckades jag hålla fast hunden och bända upp hans käkar.

Jodå, precis som jag trodde. En benbit satt fast i gommen på honom, fastkilat mellan tandraderna. Han hade nämligen fått ett stort köttstycke tidigare på kvällen.

Jag gick och hämdade Sibba och bad henne bända loss benbiten med skaftet på en sked medan jag höll upp munnen på hunden.

Det var inga problem, benbiten satt inte alls hårt fast och lossnade direkt. Vi hade en väääääldigt tacksam hund sen! Jag fick trösta, för han var lite ledsen också. Hade ju blivit så rädd.

Idag är det som om inget hänt. Enda spåren som finns kvar är blodet på mina jeans. De får åka i tvättmaskinen sen.

Vi fick ledigt från kossorna idag, så nu bär det av till stallet!

Idag har jag suttit på en Pegasus! Det ni!

Nåja, inte sagohästen på bilden där. Utan en fux vid namn Pegasus. Idag fick han för första gången en ryttare på ryggen. Jag fick agera crash-doll.

Blev dock ingen krach utan det gick så bra så bra. Han var så duktig! Sibba ledde mig runt i stallet.

I stallet finns fyra rader med boxar, en vid var långsida och två i mitten som man kan gå runt. Så det är liksom en gång runt hela stallet. Där går vi med hästarna första gången de får ryttare på sig. I en miljö där de känner sig trygga.

Men han blev lite vinglig med ryttare på ryggen. Gick lite fram och tillbaka över stallgången som om han var full nästan. Men han vänjer sig nog.

Einar och Beggi visade en film på en av hästarna de tränat. Den tappade balansen varje gång de satte på en sadel. Det såg förfärligt kul ut, men stackars häst egentligen.

Har inte frågat hur det gick den, men hon vande sig nog snart. För det mesta lär de sig väldigt fort.

Jag blir förvånad över hur mycket de accepterar att man gör med dem. Idag var det bara fjärde gången Pegasus ens hade ett bett i munnen, och redan kan jag sitta upp på  honom utan att han protesterar.

Det är mycket som måste tränas med unghästarna. Allt måste de lära sig. Idag tränade vi med en av de nya att bara bli ledd runt i stallet. Det är inte så lätt ska ni veta. De får lätt superlim under hovarna. Ibland lägger de till och med in backen. Och det är väldigt svårt att förstå att man bara ska följa efter den som leder, och inte smita in i någon öppen box.

Äntligen har Trölli blivit bra i benet också. Igår var han så uttråkad i sin boc stackarn, så jag tog ut honom och bara borstade honom. Pysslade med honom en lång stund och redde ut varenda liten tova i hans man. Det tyckte han om, men han var väldigt besviken över att få gå tillbaka till boxen utan att ha fått gå till ridhuset.

Idag fick han dock komma ut till rundeln igen och bli longerad lite.

Imorgon ska jag rida honom igen. Vi hade ju just bara hunnit börja träna med ryttare på ryggen innan han blev halt.

Jag har skaffat mig fler tjusiga blåmärken föresten. Min vänstra armbåge är ordentligt blåslagen. Men denna gång var det inte en häst som gjorde det.

När vi skulle lasta kalvarna igår i en transport för att köra den till sin nya hage var det en som absolut inte ville in i någon transport och sprang rakt över mig som for i backen och landade på armbågen på den frusna, knöliga, steniga marken. Ajaj. Det var jobbigt att byta om sen när vi kom hem. Blev så stel och öm i leden. Men idag känns det redan bättre. Är bara öm om jag rör vid blåmärkena.

Igår eftermiddag började vi förbereda Pegasus för att få en ryttare på ryggen. Idag ska jag få sitta upp på honom. Hoppas det går bra, lite nervöst är det faktiskt.

Jag red en tur ute på Duna också. Vi kommer väldigt bra överens ute. Det gick ju så där den gången jag red henne i ridhuset. Måste försöka göra det lite fler gånger.

Igår kväll åkte vi till badhuset i Egilsstaðir. Där var bassängerna utomhus! Även simbassängen. Men vi satt mest i en varm pool och njöt. Skönt för trötta muskler!

Imorse när vi åkte till ladugården stod en ensam svan mitt i en flock med får. Kanske kompisarna redan flyttat och den missat att haka på. Så nu stod den där och såg lite vilsen ut och försökte smälta in bland de vita fåren.

När vi åkte hem stod den kvar på samma ställe.

Inga nya kalvar idag, men oj så söt gårdagens blivit nu när den torkat!

Jag fick en liten introduktion i mjölkning idag också. Det är mycket att tänka på, och det tar nog en del tid innan man får rutin på hur det ska göras. Så vi får se om jag hinner lära mig. Om jag får testa lite varje dag tror jag nog att de ska gå. Det svåra är att veta när kossan är färdigmjölkad. Maskinen kan säga till genom att en liten knapp åker ner, men Sibba sa att det där stämmer nästan aldrig. Man måste lära sig att se och känna på juvret när det är färdigt. Hon kan se bara genom att kasta en snabb blick på kossan.

Det där kommer jag nog inte hinna få känsla för. Har ju ingen erfarenhet av kossor sedan förut.

Men man blir nästan lite sugen på att skaffa en gård själv och bli mjölkbonde. Det är trevligt att jobba i ladugården, även om det är väldigt tungt.

Men det är nog inte lika kul om det ska göras hela dagarna 365 dagar om året. Det är ju svårt att ta semester när man är bonde. Eller bli sjuk! Kossorna behöver mjölkas och matas ALLA dagar.

Men om jag hade egna kor skulle jag släppa ut dem varje dag. Kossorna här står bara inne i sina spiltor hela dagarna. Trist för dem.

Men de verkar ändå nöjda med sitt liv. Det är ett väldigt litet lantbruk så det blir mer personligt. Tror vi har 27 kor.

Vi fick en lista härom dagen över bästa mjölk, bästa köttdjur, bästa får, bästa avelshästarna osv osv här i området. Sibbas pappa låg bra till på listan över bästa mjölk, så kossorna mår nog ganska bra där. Trots att de inte får gå ute.

Vad tror ni? Skulle jag passa som bonde?

När vi kom till ladugården imorse låg där en alldeles nyfödd liten kalv!

På darriga ben försökte den resa sig bredvid sin mamma. Den vinglade runt och vi hjälpte den upp i mittgången framför mamman så hon kunde komma åt att slicka den bättre.

Efter en liten stund tyckte kalven att det var dags att inspektera den nya världen hon kommit till, och vandrade iväg nedför mittgången. Mammakossan blev väldigt orolig, så Sibba skuffade tillbaka kalven till sin mamma.

Bara några minuter senare var kalven längst bort i mittgången igen, långt från sin oroliga mamma. Jag hjälpte henne tillbaka.

För att efter ytterligare några minuter hitta henne där borta igen. Tillbaka till mamma ännu en gång. Men sen gav jag upp. Kalven ville inte stanna hos sin mamma.

En självständig och envis liten krabat, redan från start.

De större kalvarna som bor i kalvboxarna ska nu få flytta och lämna plats för alla små som ska komma till världen. Det är kalvningssäsong nu.

Vi körde några vändor med en transport och tog ut unga kossor till en hage. Det var första gången i deras liv de var ute, och de var verkligen lyckliga! De blev alldeles ystra och skuttade runt.

Lite läskigt med allt det nya, men väldigt roligt!

Tre unga tjurar som bodde i en kalvbox fick vara kvar. De ska nog få flytta in till de större tjurarna sen.

Nu ska all inredning bytas ut i kalvboxarna innan de nya flyttar in. De får vara en tid inne i ladugården med sina mammor först.

Det blir så spännande att åka till ladugården nu på morgonen när man kan förvänta sig nya kalvar vilken dag som helst.

I ladugården finns det en ko som står längst bort på ena kanten. Bredvid där hon står finns en dörr ut till ett slags stort förråd. Där inne är det mörkt.

Om den dörren står öppen blir denna kossan jätterädd.

Hon pressar sig hårt mot kamraten bredvid och tittar med stoooora ögon in i mörkret. Hon blir inte lugn förrän man stänger dörren igen.

När jag stängde dörren tittade hon med stora ängsliga ögon på mig och försäkrade mig om att hon sett spöken där inne.

Vi har också fått två nya kossor i ladugården nu som ska bli mjölkkor. Den ena kan sparkas, så den får man akta sig lite för. Men hon kommer nog snart vänja sig vid sitt nya liv som mjölkko, och vänja sig vid att folk springer fram och tillbaka bakom henne och skrapar skit.

Myckte större än de andra kossorna var hon också. Och hade fluffigare päls eftersom hon gått ute.