Igår var vi på fest i en grannort, Eskifjörður. Ungefär 4 mil dit. Borde heta Eskivík, tyckte en av islänningarna som var med. Han tyckte inte att havsviken där orten låg var tillräckligt stor för att kallas fjord. (Den är 35 km lång så själv tycker jag nog den kan kallas fjord.)

Vi körde dit i en vanlig personbil, med sommardäck!

När vi kom upp i bergen var där snöstorm.

Jag har aldrig sett någon liknande. Det var som en skarp vädergräns. Jag hade kunnat hoppa fram och tillbaka över den. På ena sidan regn och höst, på andra snö och vinter. Ganska häftigt!

Vi körde lugnt och försiktigt ungefär 8 km över bergen, sen bar det neråt igen och vägen blev åter bar.

På hemvägen blev det dock värre eftersom snöstormen fortfarande pågick i bergen. Till slut kom vi ingenstans. Sommardäcken var hårda och slirade bara på underlaget. Trots att vi hade en riktigt duktig chaufför (bilmekaniker dessutom) så gick det inte längre.

Som tur var kom ett par jeepar just bakom oss och vi blev upplockade direkt av en vänlig man. De andra verkade känna honom. Så vi kom hem tryggt ändå.

Jag hade med systemkameran till dansen och fotade lite på bandet som spelade och alla fulla glada människor. De var om möjligt ännu fullare, och ännu gladare i Eskifjörður än i Egilsstaðir.

Bandet höll uppe tempot bra och showade riktigt som om de hade storpublik! Tydligen har de varit väldigt kända här på Island. För 20 år sedan...

När bandet slutat spela läggs en bestämd hand på min axel "Við aetlar að tala saman!"

"Ok ok, but my icelandic is not very good"

Konversationen fortgick på engelska.

Det var sångaren från bandet som var mäkta imponerad över att de blivit fotade med "fin-kamera".

"Du måste fixa dessa bilder till oss! Är det möjligt?"

-Visst, inga problem. Ge mig din mailadress så skickar jag en länk så du kan ladda ner dem.

Tyvärr fick jag inte så många bra bilder. Särskilt inte av bandet, så jag hoppas inte de har allt för stora förhoppningar och tror att jag är en proffsfotograf. Jag försökte säga att jag bara fotade för kul och för min egen skull.

Har inte ens vågat lägga in bilderna i datorn än, tänk om alla blev ofokuserade, överexponerade eller annat tråkigt.

Kan ju greja lite i Photoshop, men fick man inte till placeringen på motovet bra från början blir det ju svårt.

Tror att jag fick kanske 3 bra bilder på bandet, men som sagt, jag har inte synat dem än.

Idag har jag kommit till ännu en vändpunkt.

Sist hade jag varit här exakt en månad. Idag har jag exakt en månad kvar. Fyra veckor, och två dagar tills jag sätter mig på flyget tillbaka till verkligheten.

det ger blandade känslor. Ska så klart bli underbart att komma hem till pojkvän, vänner och familj.

Men tiden här har gått så fort. Och jag har inte lärt mig så mycket av språket som jag hade önskat. Och faktiskt trott att jag skulle göra.

När jag tänker efter har jag nog lärt mig lite. Jag förstår en del ur konversationerna nu. Inte mycket. Men vissa delar. det gjorde jag inte i början. Och jag har lärt mig några nya ord och uttryck.

Jag hade nog antagligen lärt mig mer om jag bott i en familj med barn. Barn använder ett enklare språk.