Idag var vi hos kossorna på morgonen. När vi kommer på morgonen vaknar just kossorna. Och precis som människor uträttar de sina toalättbestyr strax efter de vaknat.

När man kommer in i ladugården slår stanken emot en. Jag blir lika chockad varje gång. Jag hinner glömma bort från dagen innan hur illa det luktade. Ögonen tåras av all amoniak som svävar i luften.

Efter 5 min har man dock vant sig. Och för några veckor sedan tömde de "källaren" i ladugården där all avföring åker ner, så nu är det bättre.

Min första arbetsuppgift på mornarna är att skrapa ner all skit i gallret bakom kossorna, så det trillar ner i "källaren".

Och det är nu jag bokstavligen får uppleva baksidan av kossorna.

Plötsligt förvandlas ladugården till en otäck splatterfilm. Kossorna uträttar sina morgonbestyr medan jag går där bakom och försöker städa. Det stänker och splattar över allt. Där du nyss stått städat är det fullt med kladdig koskit igen sekunden senare.

En ko som ligger ner får räserdiarré och flyger upp i förskräckelse och sprayar ner både golv och väggar.

Dock är städningen ganska snabbt avklarad och jag kan lugnt kliva in i mittgången och uppleva den trevligare sidan av kossorna. På framsidan är de nämligen väldigt söta och nyfikna.

Bara att hugga i med högaffeln och skotta hö och ensilage.

En vanlig morgon i ladugården.

Nu har jag tagit mig tid att översätta namnen på Våra Hästar åt er. Dvs de namn som har en betydelse, och som jag vet vad de betyder.