Oj vad jag har jobbat nu må ni tro!

Till att börja med har jag jobbat på min isländska. En stund innan jag skulle åka och mata alla hästar igår kväll knackar det på dörren. Det är en av Sibbas grannar (ägare till Viktor). Han är 60+ och talar enbart isländska.

Han frågade efter Sibba, han behövde hjälp att sko en häst. Jag förklarade så gott jag kunde att hon åkt iväg och skulle komma hem först imorgon kväll.

Jag klarar inte riktigt att skapa sammanhängande meningar, men jag använder de ord jag kan.

Han undrade om inte jag kunde komma och hjälpa honom. Jag skulle inte behöva sko, bara hålla benet på hästen.

Jag låtsades som att jag inte hade en aning om hur det skulle gå till. Jag vågade nämligen inte följa med denna mannen själv. Litar inte på honom. Inte för att han är elak eller alls farlig, men för att han är otroligt gubbsjuk! Hade ingen lust att stå böjd över en av hans hästar medan han gav mig tjuvnyp i baken.

För det är precis vad jag tror skulle hänt.

Han försökte övertala mig, men gav upp till slut.

Jag skulle ju dessutom åka och mata hästarna så jag hade inte tid att hjälpa honom med hans hästar också. Men det kunde jag inte förklara på isländska.

Idag har jag fått använda mina enstaka isländska ord i stallet också. De två jag har pratat med kan inte engelska. Jag förstår inte allt de säger, men jag tycker nog att det fungerar bra ändå. Jag förstår det mesta, och kan svara så de begriper.

I förmiddags när jag åkte till stallet började jag med att släppa ut våra "äldre" hästar. Sen lagade jag staket.

Fick hjälp av Eysteinn som äger gården så till slut hade vi två hagar till som gick att använda.

Så jag släppte ut båda Einars och Beggis hästflockar.

Sen tog jag Funi till ridhuset. Övade framdelsvändningar med honom idag. Han har aldrig gjort det förut och är ju knappt riden alls, men han fattade snabbt vad jag ville. Smart häst! Och väldigt trevlig också!

Dock tror jag att han blivit bortskämd. Han letar godis hela tiden. Så även fast han presterat väldigt bra under ridpasset fick han nöja sig med klappar och gos som belöning.

Ibland ger vi våra hästar lite pellets som belöning efter ridpasset om de varit extra duktiga.

Det räcker ju egentligen med beröm, men ibland vill man ge dem lite extra.

Men jag ville inte uppmuntra Funis plockande och godisletande, så han fick inget. Men han var så nöjd med att få lite extra klapp och kli.

När staketlagning, ridning och mockning var klart hade det gått två och en halv timme, så jag tog in de äldre hästarna och släppte ut de yngre.

Sen gick resten av eftermiddagen åt att rida ut på först Duna. Fast vi inte har ansvar för hennes träning längre. Men jag tyckte så synd om henne att bara se boxen och hagen hela dagarna.

Hon var väldigt glad att få komma ut en sväng!

Sen red jag ut på Elding. Sibbas häst. Hon var lite besvärlig, testade mig hela tiden för att se om jag had ekoll eller om hon skulle kunna ta kontrollen.

Vi kom inte så långt som jag hade tänkt, för plötsligt dök en stor fårflock upp på vägen längre bort. De skulle tydligen flyttas till någon annat ställe, och drevs fram av en stor jeep.

Jag hade Kaffon med och ville inte att han skulle få för sig att valla fåren (han är en värdelös vallhund), så jag fick vända om och rida hem. Blev en ganska ordentlig tur ändå.

Efter mina ridturer fick Pegasus en massage igen. Han visade väldigt tydligt hur mycket han tyckte om det. Och han kändes faktiskt inte lika spänd i nacken nu, så min förra massage hade nog gjort lite nytta ändå.

Nu hade det gått ytterligare två timmar och jag tog in våra yngre hästar för att de två hingstarna som står i stallet också skulle få komma ut en stund.

Sen tog jag in Beggis och Einars hästar.

Det tar en stund att få in alla hästar först i stallet, och sen in i boxarna. Särskilt när man är själv.

Men det gick ganska smidigt med våra, och när jag tog in Einars och Beggis hästar fick jag hjälp av en man som heter Stebbi som kommer till stallet ibland.

När alla andra hästar gått in ville inte hingstarna alls vara kvar ute, fast de bara varit ute i 40 min eller något. så jag fick släppa in dem också.

Nu började det bli bråttom, för det började redan skymma. Och jag hade tänkt hinna rida Viktor också innan dagen var slut.

Fåren som jag mött på vägen skulle tydligen till Tjarnarland (gården där vi har hästarna), och de blev inslussade i ridhuset.

Attans! Jag hade tänkt börja rida Viktor i ridhuset, för att sen rida ut på honom. Känner mig ju inte helt säker på honom.

Men det fanns inte mycket val. Jag fick rida ut på en gång istället. Tror ingen har gjort det förut. När Sibba rider honom brukar hon också börja i ridhuset.

Men jag kände att jag måste fortsätta utmana min rädsla för att den inte ska komma tillbaka. Det har känts lite bättre sen förra gången, min första utmaning. Kunde inte backa ur bara för att det inte blev som jag tänkt mig.

Nej det var bara att ta tjuren vid hornen! (Eller hästen vid tömmarna.)

Blev bara en väldigt kort tur för att hinna hem innan det mörknade, och det gick hur bra som helst.

Han testade mig lite, men jag hade kontroll. Och efter dagens tur känner jag mig nu säker. Jag tror jag har lyckats skrämma bort min rädsla!

Och framför allt har jag insett att jag klarar av honom. Jag har nog insett i största allmänhet att jag faktiskt klarar att rida unghästar väldigt bra till och med.

Viktor fick också en massage efter sitt pass, och han verkade väldigt nöjd.