Det händer så mycket här så jag glömmer bort att berätta om allt.

Jag skulle gissa på att Eiðars totala population uppgår till ungefär 30 personer. Just de husen där vi bor ägs av en multimiljonär. Han är tydligen vän med Göran Persson.

För en och en halv vecka sedan var multimiljonären här och hade en stor fest. Och då var Göran här, enligt islänningarna. Jag och Sibba fick dock aldrig någon skymt av vare sig Göran eller multimiljonären. Eller festen heller för den delen. Den ägde rum i några byggnader längre bort.

När islänningarna skulle berätta detta stora för mig sa de med stor entusiasm att Sven-Göran Persson minsanna var här!

Uhm.. vem?

Ja men du vet! Svensk! Känd!

Vänta lite nu här. Antingen menar ni Sven-Göran "Svennis" Ericsson. Eller så menar ni Göran Persson.

De kom i alla fall fram till att det var Sveriges före dette stadsminister de menade.

Synd att man inte sprang ihop med honom. Det hade varit lite otippat!

På Island är alla mer eller mindre kändisar. När vi var och handlade för några veckor sedan pekade Sibba ut en gammal man för mig. Tydligen hade han vunnit OS-guld i 3-steg en gång i tiden.

Och hans son är radiopratare på en isländsk radiokanal vi brukar lyssna på i bilen.

Det känns på något sätt som att det är lättare att lyckas i detta lilla land.

Ja gårdagen var inte särskilt lyckad.

Jag blev upplockad här vid 5 av en kille från stallet och hans kompis. Vi for in till Egilsstaðir och hem till en annan av deras vänner.

Där åt vi middag, som hans snälla mamma lagat, och drack öl. Sen spelade vi Guitarr Hero, och Dancing Dart.

Dancing Dart var något de själva hittat på. Man kan kort sammanfatta det med att man var tvungen att dansa när man kastade dart-pilen, och härma den som dansat innan, samt att man bara fick träffa vissa fält på tavlan. Missade man fick man göra dansen igen och 1 armhävning.

Det visade sig också att det bandet som skulle spela inte var riktigt som de trodde. Något annat band hade stulit det gamla legendariska punkbandets namn.

Men vi tänkte att, va fasen, vi går väl dit och kikar ändå.

Det var ett band på 3 personer, och jag kan säga att de var verkligen inte bra.

När jag kom in höll de på att slakta Brick in the wall.

Samanfattat kan jag säga att jag inte är särskilt nöjd med gårdagen. Stallkillens kompisar var inte så mycket att hänga i granen heller. De var inte alls otrevliga eller nåt sånt, vi var bara inte på samma nivå.

Men jag tror att de alla var några år yngre än mig, och det märktes väldigt tydligt.

Gårdagen får 0 hästskor av 5 möjliga.