Idag var vi hos kossorna igen. Vi har inte varit där på 2 veckor. De två första kalvarna hade fått flytta till egen box. Den som kom först hade lärt sig äta hö. Så sött!

Det sprang också runt två nya kalvar till inne i ladugården. De får ju vara hos kossorna första tiden innan de får flytta till eget. Bra tycker jag, att man inte bara rycker bort dem direkt.

Den ena av de nya kalvarna var helt vit i ansiktet, men hade en mörk ring runt ena ögat. Fick mig att tänka på Alex i A Clockwork Orange.

Efterbörden hade inte kommit på en av kossorna som just fött. Så Sibbas pappa fick hjälpa till att dra ut den. Ni vet med sån där handske som går hela vägen upp till axeln.

Det såg ganska äckligt ut faktiskt. Massa slem och blod.

Men det gick bra, allt kom ut. Så nu slipper kossan bli sjuk. Bra det!

På tal om sjuk så har den lilla Nallebjörnskalven blivit frisk. Och faktiskt växt så det syns på de här två veckorna vi varit borta! Det var ju lite osäkert ett tag om han skulle klara sig, men nu är han lika pigg som de andra och har växt ikapp dem också.

Igår morse när jag gick upp låg det lite snö på backen. Den försvann under dagen, men det dalade hela tiden lite flingor i luften.

På kvällen när vi åkte hem från stallet frös det på och flinorna som frös fast i vägen gnistrade som stjärnor. Det var som att köra över Vintergatan. Bokstavligt talat också eftersom det blev en vintergata.

Imorse var det ny snö igen, och nu är det kallare så den ligger kvar. Det är inte mycket, men det gör ändå allt lite ljusare.

Jag är otroligt trött idag. Känner mig som en urkramad tandkrämstub. Ingen energi kvar.

Satt uppe till ganska sent igår och redigerade bilderna jag skickade till bandet.

Har uppdaterat Mitt Galleri med de nya redigerade bilderna nu. Ser lite proffsigare ut. Kände att jag inte kunde skicka iväg halvdana bilder som jag fått skämmas för. Nu är jag själv nöjd med bilderna i alla fall.

Även om jag inte hade så många på bandet. De borde sagt till mig i pausen att de ville ha bilder.

På förmiddagen idag har jag fått testa den nya hästen Funi. Han är lite riden förut, men har stått väldigt länge. Så han behöver träans lite från början.

Det gick bra. Han var lite nervös, men väldigt känslig och lyssnade bra på mig.

Sen har jag ridit Dimmalimm som skötte sig helt perfekt som vanligt. Red henne för första gången utanför rundeln. Sibba gick bara med ett varv runt först. Vi var säkra på att hon skulle uppföra sig. Alla andra hästar har Sibba gått med hela första passet jag ridit utanför rundeln.

Men det gick som förväntat jättebra med Dimmalimm. Hon förstod inte helt att hon förväntades följa spåret runt, men lyssnade på mig.

Hon har också lärt sig människospråk. När Sibba ger mig kommandon har hon lärt sig vad de betyder. Så hon gör rätt innan jag ens hinner reagera. Säger Sibba till mig att göra halt stannar hon direkt innan jag ens hunnit be henne om det. Hon är den perfekta hästen.

Sibba funderar på att köpa henne. Jag hoppas verkligen hon gör det! Då vet jag att hon får ett bra hem och en duktig tränare. Och då känns det inte lika jobbigt att åka hem utan henne. Även om jag så klart gärna hade köpt henne själv.

Jag red Trölli också som trilskades, var studsig och tjurig. Han brukar gå perfekt, men han börjar tröttna på att vara i ridhuset nu. Han tycker att han kan det, så vi ska lära honom följa en annan häst nu så vi kan rida ut i veckan.

Jag har sagt att jag vill rida honom. Det är ju bara jag som gjort det hittills, och jag tror jag klarar av honom.

Men spännande blir det så klart! I ridhuset kommer han ju inte så långt när han sätter vrångsidan till. Ute blir det en helt annan sak.

Sibba longerade Krummi i rundeln också. Han verkar vara ett riktigt geni! Förstod allt direkt.

Honom blir det kul att få sitta upp på sen när det blir dags.

På eftermiddagen idag hjälpte vi Einar att flytta en hästflock till en ny hage. Sju små söta föl fanns i den flocken. De var helt bedårande! Och jag hade så klart inte med kameran idag. Typiskt!

Nu tränar vi inte Duna längre. Hennes ägare kom ju och tittade på henne förra veckan och bestämde sig för att hon fått nog med träning.

Och Trölli ska snart åka hem också. Han blir väl kvar en eller två veckor till. Tråkigt, gillar båda de hästarna väldigt mycket.

Idag åkte en häst från stallet till slakt. Den var tydligen galen och oridbar. En riktig rodeohäst.

Jag tror inte att det finns något som heter oridbar. Självklart har vissa hästar bättre lynne, och andra sämre. Men i Sverige skulle det mycket till för att en häst skulle gå till slakt av denna anledning.

Men här är inte hästarna husdjur, här är de business. De hästar som inte svarar på träningen sorteras bort.

Den skrek och sprkade i transporten när den åkte iväg. Det var hemskt! Som om den visste vad som komma skulle.

Känns sorgligt även om jag inte hade någon relation till just denna häst. Den var ju ändå en av individerna i stallet man såg varje dag. Den hade ganska speciell färg också.

"Rosa" kallar islänningarna den färgen. Jag tyckte mer den var gul, kanske lite i nyans åt persikofärg.

Igår var vi på fest i en grannort, Eskifjörður. Ungefär 4 mil dit. Borde heta Eskivík, tyckte en av islänningarna som var med. Han tyckte inte att havsviken där orten låg var tillräckligt stor för att kallas fjord. (Den är 35 km lång så själv tycker jag nog den kan kallas fjord.)

Vi körde dit i en vanlig personbil, med sommardäck!

När vi kom upp i bergen var där snöstorm.

Jag har aldrig sett någon liknande. Det var som en skarp vädergräns. Jag hade kunnat hoppa fram och tillbaka över den. På ena sidan regn och höst, på andra snö och vinter. Ganska häftigt!

Vi körde lugnt och försiktigt ungefär 8 km över bergen, sen bar det neråt igen och vägen blev åter bar.

På hemvägen blev det dock värre eftersom snöstormen fortfarande pågick i bergen. Till slut kom vi ingenstans. Sommardäcken var hårda och slirade bara på underlaget. Trots att vi hade en riktigt duktig chaufför (bilmekaniker dessutom) så gick det inte längre.

Som tur var kom ett par jeepar just bakom oss och vi blev upplockade direkt av en vänlig man. De andra verkade känna honom. Så vi kom hem tryggt ändå.

Jag hade med systemkameran till dansen och fotade lite på bandet som spelade och alla fulla glada människor. De var om möjligt ännu fullare, och ännu gladare i Eskifjörður än i Egilsstaðir.

Bandet höll uppe tempot bra och showade riktigt som om de hade storpublik! Tydligen har de varit väldigt kända här på Island. För 20 år sedan...

När bandet slutat spela läggs en bestämd hand på min axel "Við aetlar að tala saman!"

"Ok ok, but my icelandic is not very good"

Konversationen fortgick på engelska.

Det var sångaren från bandet som var mäkta imponerad över att de blivit fotade med "fin-kamera".

"Du måste fixa dessa bilder till oss! Är det möjligt?"

-Visst, inga problem. Ge mig din mailadress så skickar jag en länk så du kan ladda ner dem.

Tyvärr fick jag inte så många bra bilder. Särskilt inte av bandet, så jag hoppas inte de har allt för stora förhoppningar och tror att jag är en proffsfotograf. Jag försökte säga att jag bara fotade för kul och för min egen skull.

Har inte ens vågat lägga in bilderna i datorn än, tänk om alla blev ofokuserade, överexponerade eller annat tråkigt.

Kan ju greja lite i Photoshop, men fick man inte till placeringen på motovet bra från början blir det ju svårt.

Tror att jag fick kanske 3 bra bilder på bandet, men som sagt, jag har inte synat dem än.

Idag har jag kommit till ännu en vändpunkt.

Sist hade jag varit här exakt en månad. Idag har jag exakt en månad kvar. Fyra veckor, och två dagar tills jag sätter mig på flyget tillbaka till verkligheten.

det ger blandade känslor. Ska så klart bli underbart att komma hem till pojkvän, vänner och familj.

Men tiden här har gått så fort. Och jag har inte lärt mig så mycket av språket som jag hade önskat. Och faktiskt trott att jag skulle göra.

När jag tänker efter har jag nog lärt mig lite. Jag förstår en del ur konversationerna nu. Inte mycket. Men vissa delar. det gjorde jag inte i början. Och jag har lärt mig några nya ord och uttryck.

Jag hade nog antagligen lärt mig mer om jag bott i en familj med barn. Barn använder ett enklare språk.

Har ju nästan glömt bort min omröstning! det är nog dags att avsluta den nu.

Ibland skulle det kännas bättre att se hur många som röstat vad istället för i procent. Känns lite tramsigt med procent när det är så få som röstar. Jag vet att man kan räkna ut det, men jag minns inte hur man gör. Matte var aldrig mitt favoritämne.

Frågan var den klassiska: Hur ofta läser du denna blogg?

Totalt 13 personer har röstat.

46.2% svarade Varje dag!

23.1% svarade Någon gång ibland, när jag har tid och kommer ihåg

23.1% svarade Det är första gången jag besöker denna blogg

7.7% svarade Ungefär en gång i veckan

De flesta läser alltså bloggen varje dag. Härligt! Jag är ju ganska flitig med skrivandet.

Om ni tycker att det är mörkt i Sverige nu så kan jag berätta att här är det fortfarande nattsvart kl 9 på morgonen! Huvaligen! Man är så trött på morgonen.

Vi åkte till stallet i förmiddags och började med att släppa ut hästarna och fika lite. Sen ringde Sibbas mobil.

En kompis till henne hade bestämt sig för att göra ett spontanbesök. Han ringde en och en halv timme innan hans flyg skulle anlända till Egilsstaðir. Det var det där med islänningar och planering igen...

Vi åkte hem och städade upp lite här, sen åkte Sibba till flygplatsen för att hämta honom.

Jag ska tillbaka till stallet om ett tag och släppa in och fodra hästar.

Dagen har därför varit ganska seg. Känner inte riktigt att jag kan umgås med dem. Förstår ju ändå inte vad de säger. Så jag parkerade mig vid datorn istället.

Inga nya mail, inga nya kommentarer i bloggen. Suck.

Men nu trillade ett mail från mormor just in. Trevligt! Ska läsa det nu.

Sen tillbaka till stallet.

Det har varit en intensiv dag idag. Vi har tränat alla hästar utom Grána (som fått ett sår på benet) och Krummi.

Alla våra hästar sköter sig så fint. Har ridit Trölli i ridhuset, det går kanon.

Dimmalimm red jag i rundeln, efter att vi gått promenad med henne. Hon är också superduktig. Hon vet exakt vad jag vill, jag behöver nästan bara tänka det så gör hon det.

Jag red Pegasus utanför rundeln också. Första gången utan longerlina. Han trilskades lite, men mest gick det bara fint.

Sibba sa att jag var väldigt duktig på att rida unghästarna, och det kändes kul att höra!

Mitt självförtroende när det gäller unghästarna är inte det bästa. Är rädd att göra fel. Men det fick sig ett litet uppsving idag. Det känns som att jag växer lite som person varje dag här.

Jag har suttit upp på Forseti i stallgången. Imorgon ska Sibba leda mig runt lite på honom. Och vi började även förberede Galdur så att jag kan sitta upp på honom imorgon.

Det är en ganska häftig känsla att veta att "jag är den enda som någonsin suttit på denna hästens rygg". Flera av våra hästar är det bara jag som ridit hittills.

På eftermiddagen smet en häst och sprang rakt igenom två staket som han rev ner helt. Sedan kröp han under nästa. Ingen respekt alls. Han hade dessutom smitit genom att krypa under staketet i sin hage.

Jag och Beggi spenderade ungefär en timme med att reda ut allt trassel och städa upp röran som hästen orsakat. När vi rett ut allt trassel och satt upp nya stängselstolpar och fått upp staketet någorlunda började det bli mörkt. Så vi får sträcka upp det och snygga till det mer imorgon. Det är uppe och i ordning nu i alla fall.