Efter lunch har vi tränat alla "våra" hästar i stallet. Sibba började med att ta ut en skäck (fläckig häst) i ridhuset och longera den medan jag mockade några boxar. (Några = 10)
Jag red Tick igen, som inte heter Tick, utan Tickn. Nu vet jag hur det stavas också: Tign.
Jag har också fått lära mig att unghäst heter trippi, lite osäker på stavningen bara.
Idag red jag Tign utanför rundeln utan att Sibba ledde mig. Hon red istället en häst framför och jag övade Tign på atta sakta ner och stanna på kommando. Hon är duktig, men jag känner mig lite osäker efter gårdagens incedent. Inte för att jag är rädd för att hon ska börja studsa runt, det kommer hon göra förr eller senare. Men jag är så osäker på vad man kan och ska göra med unghästar. Hur man tillrättavisar dem eller lugnar ner dem.
Allt med unghästträning måste vara svart och vitt. Rätt och fel, och man måste få hästen att själv välja det bättre rätta alternativet. Därför måste man vara väldigt konsekvent och tydlig när man ger den kommandon. Det är väldigt svårt att vara tydlig med någon man inte riktigt kan själv. Och jag kan definitivt inte röstkommandona.

Jag lär mig lika mycket som hästarna av den här träningen, så mycket är säkert. Men jag tror hästarna lär sig snabbare än vad människor gör. De är klyftiga djur när det kommer till inlärning.
Islänningar har också en syn på djur som gör att de får vara just djur. Man personifierar dem inte och tramsar med dem som vi ofta gör i Sverige.
Sen finns det så klart nackdelar med allt. Alla islänningar tränar inte sina hästar lika väl som Sibba gör, just för att de gör så stor skillnad på människa och djur.

Efter Tigns träning tog vi ut det söta grå stoet i ridhuset. Hon heter Grána. Uttalas Grauna, och grá betyder just grå.
Jag fick rida henne i rundeln och vi övade på att stanna från skritt och trav. Hon har aldrig gjort det genom kommando från ryttare på ryggen förut, men hon förstod direkt. Hon är väldigt känslig, man behöver i princip bara tänka vad hon ska göra.

Sen var det en spännade dag för Trollet också. Han fick för första gången en ryttare på ryggen. Men han var så duktig så. Vi övade bara inne i stallet till att börja med.
Jag fick sitta upp och Sibba ledde mig ett varv åt varje håll i stallet.
Ägaren av stallet tittade på när jag satt upp och undrade om jag tränade gymnastik. Det var väl en komplimang!
Jag upptäfckte också att Trollet tycker väldigt mycket om att bli kliad i manen. Jag försöker göra det när jag pysslar med honom för att lugna honom. Han älskar när man står och kliar. Även svansen tycker han om när man kliar åt honom.

Idag har vi också flyttat de två hästarna vi skulle flyttat i måndags. En fick åka till stallet från betet, och en annan fick åka till betet från stallet. Dessa två hästar är Sibbas och är vana att bli hanterade, så det gick så bra att lasta på och av.

Jag hade med kameran till stallet också, så nu får ni lite hästbilder!
Kika in här
Tyvärr inga bilder på "våra" hästar. Men väl en bild på min nya kärlek. Jag träffade honom för första gången igår, och det var kärlek vid första ögonkastet. Han är så vacker så andan går ur en när man ser på honom. Jag vill ta med honom hem!
Men jag tror inte han kan bo på balkongen...
Det är ingen häst jag får rida, det är en kille som tränar honom.
Men det är en väldigt social häst. Vi har gosat lite i stallet.
Neisti heter han, och är bror till Tign. Neisti betyder gnista.

Fåren som också syns på bild har en lite kul men också tragisk historia. Den största som står upp på bilden är en riktig tjockis. Så fet att en dag när hon lagt sig i hagen kunde hon inte komma upp. Hon blev liggande på rygg och höll på att stryka med.
Därför får hon nu stå inne, och det andra fåret är sällskap.

Idag är jag väldigt väldigt trött. Min kropp är inte van att få jobba så här. Musklerna börjar säga ifrån också. Nåja, kroppen vänjer sig väl, och jag kommer bli stark som en oxe!

Imorse åkte vi till ladugården igen. Idag var det tungt arbete med ensilage igen. Jag fick skotta upp allt i mittgången mellan raderna med kor. Oj vad tungt det var.

En sak jag lärt mig om kossor nu är att de är extremt kräsna. Vilka höstån som helst går minsann inte bra. De sorterar noga ut vilka som går att äta. Resten puttar de undan och lämnar.

Det korna lämnar skottar vi över till tjurarna som glatt sätter i sig det.

Det finns en ko som är särskilt petig. Gylda heter hon, det betyder kräsen. Igår åt hon inte ens upp sitt kraftfoder för att det inte passade.

Vi potionerade ut det till de andra korna som mumsade i sig. Det var inget fel på det kraftfodret inte!

Igår när vi möblerade om bland kossorna flyttade Sibbas pappa in en liten kalv som varit sjuk in i kalvboxen som finns hos kossorna.

Det var en blyg liten liten stackare som satte sin klöv innanför dörren. Så svag att han darrade.

Han hade fortfarande kvar baby-pälsen och liknade mest en liten nalle-björn. En väldigt smutsig nallebjörn.

Medan han varit sjuk har han bara legat ner i smutsen.

Men nu var han på bättringsvägen och fick flytta in med de andra.

Isga såg han lite piggare ut och hade slutat skaka. Men han hade inte för stått hur man använde vatten-automaten.

Vi gan honom vatten ur en hint, och han drack och drack och drack.

Med lite hjälp är han snart lika stark som de andra.

På tal om vatten. Här kan man ta lång tid på sig i duschen utan dåligt samvete. Här finns ju nämligen varmvattnet naturligt i marken.

Här i Egilsstaðir är vattnet väldigt bra, och luktfritt som vatten ska vara. Men i Reykjavík stinker verkligen vattnet svavel. Det luktar så illa! Man känner sig inte ren när man duschat i det. Som tur är så är det bara varmvattnet som luktar, annars hade jag nog inte vågat dricka vattnet ur kranarna där.

Reykjavíks varmvatten får 0 hästskor av 5 möjliga.

Idag kom jag ihåg att ta med kameran till ladugården.

Dagens bilder hittar ni här.