Idag har jag suttit på en Pegasus! Det ni!

Nåja, inte sagohästen på bilden där. Utan en fux vid namn Pegasus. Idag fick han för första gången en ryttare på ryggen. Jag fick agera crash-doll.

Blev dock ingen krach utan det gick så bra så bra. Han var så duktig! Sibba ledde mig runt i stallet.

I stallet finns fyra rader med boxar, en vid var långsida och två i mitten som man kan gå runt. Så det är liksom en gång runt hela stallet. Där går vi med hästarna första gången de får ryttare på sig. I en miljö där de känner sig trygga.

Men han blev lite vinglig med ryttare på ryggen. Gick lite fram och tillbaka över stallgången som om han var full nästan. Men han vänjer sig nog.

Einar och Beggi visade en film på en av hästarna de tränat. Den tappade balansen varje gång de satte på en sadel. Det såg förfärligt kul ut, men stackars häst egentligen.

Har inte frågat hur det gick den, men hon vande sig nog snart. För det mesta lär de sig väldigt fort.

Jag blir förvånad över hur mycket de accepterar att man gör med dem. Idag var det bara fjärde gången Pegasus ens hade ett bett i munnen, och redan kan jag sitta upp på  honom utan att han protesterar.

Det är mycket som måste tränas med unghästarna. Allt måste de lära sig. Idag tränade vi med en av de nya att bara bli ledd runt i stallet. Det är inte så lätt ska ni veta. De får lätt superlim under hovarna. Ibland lägger de till och med in backen. Och det är väldigt svårt att förstå att man bara ska följa efter den som leder, och inte smita in i någon öppen box.

Äntligen har Trölli blivit bra i benet också. Igår var han så uttråkad i sin boc stackarn, så jag tog ut honom och bara borstade honom. Pysslade med honom en lång stund och redde ut varenda liten tova i hans man. Det tyckte han om, men han var väldigt besviken över att få gå tillbaka till boxen utan att ha fått gå till ridhuset.

Idag fick han dock komma ut till rundeln igen och bli longerad lite.

Imorgon ska jag rida honom igen. Vi hade ju just bara hunnit börja träna med ryttare på ryggen innan han blev halt.

Jag har skaffat mig fler tjusiga blåmärken föresten. Min vänstra armbåge är ordentligt blåslagen. Men denna gång var det inte en häst som gjorde det.

När vi skulle lasta kalvarna igår i en transport för att köra den till sin nya hage var det en som absolut inte ville in i någon transport och sprang rakt över mig som for i backen och landade på armbågen på den frusna, knöliga, steniga marken. Ajaj. Det var jobbigt att byta om sen när vi kom hem. Blev så stel och öm i leden. Men idag känns det redan bättre. Är bara öm om jag rör vid blåmärkena.

Igår eftermiddag började vi förbereda Pegasus för att få en ryttare på ryggen. Idag ska jag få sitta upp på honom. Hoppas det går bra, lite nervöst är det faktiskt.

Jag red en tur ute på Duna också. Vi kommer väldigt bra överens ute. Det gick ju så där den gången jag red henne i ridhuset. Måste försöka göra det lite fler gånger.

Igår kväll åkte vi till badhuset i Egilsstaðir. Där var bassängerna utomhus! Även simbassängen. Men vi satt mest i en varm pool och njöt. Skönt för trötta muskler!

Imorse när vi åkte till ladugården stod en ensam svan mitt i en flock med får. Kanske kompisarna redan flyttat och den missat att haka på. Så nu stod den där och såg lite vilsen ut och försökte smälta in bland de vita fåren.

När vi åkte hem stod den kvar på samma ställe.

Inga nya kalvar idag, men oj så söt gårdagens blivit nu när den torkat!

Jag fick en liten introduktion i mjölkning idag också. Det är mycket att tänka på, och det tar nog en del tid innan man får rutin på hur det ska göras. Så vi får se om jag hinner lära mig. Om jag får testa lite varje dag tror jag nog att de ska gå. Det svåra är att veta när kossan är färdigmjölkad. Maskinen kan säga till genom att en liten knapp åker ner, men Sibba sa att det där stämmer nästan aldrig. Man måste lära sig att se och känna på juvret när det är färdigt. Hon kan se bara genom att kasta en snabb blick på kossan.

Det där kommer jag nog inte hinna få känsla för. Har ju ingen erfarenhet av kossor sedan förut.

Men man blir nästan lite sugen på att skaffa en gård själv och bli mjölkbonde. Det är trevligt att jobba i ladugården, även om det är väldigt tungt.

Men det är nog inte lika kul om det ska göras hela dagarna 365 dagar om året. Det är ju svårt att ta semester när man är bonde. Eller bli sjuk! Kossorna behöver mjölkas och matas ALLA dagar.

Men om jag hade egna kor skulle jag släppa ut dem varje dag. Kossorna här står bara inne i sina spiltor hela dagarna. Trist för dem.

Men de verkar ändå nöjda med sitt liv. Det är ett väldigt litet lantbruk så det blir mer personligt. Tror vi har 27 kor.

Vi fick en lista härom dagen över bästa mjölk, bästa köttdjur, bästa får, bästa avelshästarna osv osv här i området. Sibbas pappa låg bra till på listan över bästa mjölk, så kossorna mår nog ganska bra där. Trots att de inte får gå ute.

Vad tror ni? Skulle jag passa som bonde?