Vissa dagar önskar man verkligen att man tagit med kameran. Idag var en sån dag. När vi åkte till stallet var det grått och mulet och småregnigt.

Dessutom var vägen en blank isbana så vi fick köra väldigt försiktigt. Det var minusgrader i marken, så när regnet landade blev det en skridskobana av vägen.

Solen går inte upp särskilt långt nu på dagarna, och frampå eftermiddagen kikade den fram. Regnmolnen låg kvar ovanför oss, men vid horisonten var det molnfritt.

Detta gav oss solsken och ösregn, samtidigt!

Och ni vet ju alla vad det innebär. Regnbåge! Och vilken regnbåge sedan! Man kunde se hela, och den var så nära också. Ena änden gick ner i hästhagen utanför.

Dessutom var regnbågen dubbel, men av den svagare kunde man inte se hela.

Åh vad jag önskar att jag haft med kameran!

Idag hade vi två ägare på besök också. Först kom familjen som äger Trölli.

Sen kom Dunas ägare. Hon är veterinär.

Sibba red Duna i ridhuset och visade upp henne. Hennes matte förundrades över att hon gått ner i vikt så. Hon var som ett klot när hon kom till oss. Hon är fortfarande fet, men i betydligt bättre form än när hon anlände.

Duna ska få stå kvar ett tag till och hennes ägare ska komma och ta ridlektioner för Sibba.

Lilla Grána som bara är 4 år hade tappat en mjölktand. Så sött! Jag hittade den i hennes box när jag mockade.

Vi har delat upp våra hästar i Grownup's, och The young ones. Även om alla utom Elding och Duna är unghästar. Grownup's är de som kommit lite längre i sin träning.

Trölli och Pegasus har fått bli stora nu. Över en natt blev de Grownup's.

När jag gick ut för att hämta in The young ones kom Dimmalimm fram till mig i hagen och mötte.

Inga andra hästar gör så. Alla går iväg tilla ndra änden av hagen för att de inte alls vill komma in.

Men Dimmalimm kom till mig. Jag blev nästan tårögd för att det var så fint. Hon har bara varit hos oss några veckor, innan var hon helt orörd, och redan litar hon så på mig att hon låter mig sitta på hennes rygg, och hon kommer och möter mig i hagen när jag går ut.

Hon är också en häst som egentligen skulle gått till slakt. Jag är så glad att hon lever! Hon är en underbart trevlig häst. Jag har blivit mer och mer förtjust i henne.

Trölli är ju också min favotit, men det känns inte som att vi har samma band som jag och Dimmalimm. Även om han litar fullt på mig också.

Och efter dagens händelse i hagen var jag såld. Jag kan inte lämna denna hästen kvar när jag åker hem.

Men hur skulle jag kunna köpa henne?

Hon är till salu, och till ett mycket bra pris (jämfört med vad en islänning av samma kvalitet skulle kosta i Sverige).

Men jag har verkligen inga pengar alls. Jag har inget sparkapital. Nada.

Just nu förbannar jag mig själv för att jag inte har något sparkonto. Dimmalimm har allt jag söker hos en häst.

Jag kanske får gå och gräva lite i hagen där regnbågen slutade, och se om jag hittar någon gammal gömd och glömd vikingaskatt.

Nu har jag uppdaterat Mitt Galleri med nya bilder.

Och jag har även uppdaterat Våra Hästar. De två nya hästarna finns med nu, och Dimmalimm har fått en ny bild där hennes måne i pannan syns. Och Kraftur har försvunnit eftersom vi inte tränar honom längre.

Idag har Fader Sol visat sig för oss här. Ovanligt! Det blir väl totalt Fjärde dagen med sol sedan jag kom hit. Lite snålt på sex veckor tycker jag.

Idag har jag ridit Trölli i ridhuset igen, utanför rundeln och utan longerlina. Han är så duktig! Och tycker det är så roligt!

Jag red Dimmalimm i rundeln också, och hon gjorde mycket bra ifrån sig hon med.

Sibba hade det kämpigt med Galdur idag, men det löste sig till slut.

Och jag har fått lära mig plocka av skor. Fick öva på Duna. Jag ska nog få lära mig lite om att verka och sko hästar också, det ska bli kul!

Det kom två nya hästar idag också. Båda har varit lite hanterade, men sedan har de inte varit rörda på 3 år. Så det blir till att börja om från början med dem.

En av dem var ännu en fux. Vi har 7 fuxar nu. Varav tre helt utan vita tecken. Man får se efter noga så man tar rätt häst!

Den nya fuxen är så gott som identisk med Pegasus. De har till och med virvlar på samma ställen i ansiktet.

Ska lägga ut bilder på de nya hästarna imorgon. Och redigera Våra Hästar lite. Vi tränar ju inte Kraftur nu mera. Hans ska ut på bete.

Sibba tränade en annan unghäst som står i stallet idag också. Vi vet inte ännu om vi ska fortsätta träna henne. Om det blir så kommer vi ha 14 hästar att ta hand om!

Kom på härom dagen att det kanske låter som att vi inte gör så mycket i stallet om dagarna. Tro mig, det gör vi. Men jag skriver inte om alla hästarna här. Dels för att Sibba tränar flera från marken fortfarande, och då är inte jag så delaktig i träningen. Hjälper mest till när hästarna ska ledas in och ut, eller göras i ordning med sadel och träns.

För sadel och träns får de öva på att gå med långt innan vi sitter upp.

Igår upptäckte Dimmalimm mitt ansikte.

Hästar pratar med varandra genom att blåsa på varandras mule. Så när hon stoppade upp mulen i mitt ansikte och snosade så blåste jag försiktigt tillbaka genom näsan.

Ojoj vad konstigt hon tyckte det var! Jättespännande, och lite läskigt. Det var som att hon inte förstått förut att jag också var en levande varelse.

Jag berättade det för Sibba som skrattade och sa att hon kanske trott att jag bara var ännu en sadel.

Våra små pållar gör framsteg. Jag red Dimmalimm i rundeln idag, utan longerlina på, och hon skötte sig helt perfekt.

Vi gick också ut på promenad med henne (utan ryttare på ryggen) och det gick kanon.

Sen har jag ridit Trölli utanför rundeln i ridhuset. Utan att Sibba ledde. Och han var så duktig! Vi övade på att stanna från både skritt och trav.

Han fick också en promenad ute utan ryttare som gick u.a

Jag red också Pegasus i rundeln, utan longerlina, och vi övade på att stanna från både skritt och trav. Sen red jag honom utanför rundeln i ridhuset. Men med longerlina på. Och fortsatte att öva på att stanna. Han skötte sig fint!

Det är så kul när det går så bra. De är så duktiga våra hästar! Både jag och Sibba är väldigt nöjda med dem.

Galdur fick sadel på sig för första gången idag och flippade ur helt i rundeln. Men han lugnade sig sen och gick fint och lyssnade på Sibbas kommandon.

Han slåg lite slokörad ut när han kom in. Han är en ganska kaxig häst, och att bli övervunnen av människan igen verkade ta hårt på honom.

Fast han är också väldigt gullig och vill gärna at man stannar och kliar när man går förbi boxen.

Det vill de flesta av våra hästar. De är så trevliga!

I fredags red jag ut själv, på Viktor!

Jag var otroligt nervös, för jag har svårt att klara av denna häst bara i ridhuset.

Jag började inomhus, och det gick inte alls särskilt bra. Han bara sprang och jag hade ingen kontroll till att börja med.

Men jag vet exakt vad jag gör för fel. Eftersom jag vet att jag inte riktigt klarar honom blir jag nervös och spänner mig. Jag ser framför mig tusen saker som kommer gå fel.

Viktor är en extremt känslig häst. När jag gör rätt kan jag styra honom helt enbart genom hur jag andas. Jag kan få honom att stanna genom hur jag andas, och jag kan få honom att trava genom hur jag andas.

En så känslig häst är helt fel häst att vara nervös och spänd på.

Jag tänkte flera gånger i ridhuset ge upp. "Det här går inte! Jag kommer aldrig klara en uteritt på honom själv!"

Men jag kände att jag måste göra det här. Om jag inte möter och utmanar min rädsla och nervositet får jag aldrig bukt med den.

Till slut tog jag mig samman tillräckligt för att få kontroll över hästen. Och vi red ut ur ridhuset.

Jag försökte andas lugnt och behålla kontrollen över både mig själv och hästen.

Och ritten gick faktiskt riktigt bra! Det var spänt och inte helt perfekt. Men det gick bra.

Han är ingen elak häst, tvärt om, han är väldigt snäll. Men han är bara så otroligt känslig för hur ryttaren beter sig.

När jag kände att jag hade kontrollen utmanade jag min nervositet snäppet längre och travade med honom.

En unghäst måste hela tiden få gå och springa på långa tyglar. Vilket gör att det känns som att kontrollen ibland ligger lite för långt bort. Det kanske tar en halv sekund extra innan man hinner reagera eftersom tyglarna ska samlas upp också.

En enda gång hoppade han till när vi red förbi ett hus där de slamrade och byggde. Och i början försökte han vända hemåt. Men annars gick han som en klocka.

Dock ser jag inte fram emot att rida ut på honom själv igen. Men jag vet att jag kommer bli tilldelad den uppgiften.

Och egentligen är det nog bra. Nu ska jag jobba med min nervositet.

Hela bakgrunden till min nervositet är en welsh-skimmel vid namn Jesper som jag var fodervärd åt när jag var 9 år. Den hästen hade något fel i huvudet. Runtflyttad mycket, och dålig uppfostran. Det gick inte en dag med Jesper utan att jag blev avkastad.

Två gånger skrapade jag upp hela ena sidan av ansiktet. En av gångerna skickade han av mig på en grusväg och jag landade med ansiktet före. Den andra gången, när de första såren just läkt, skenade han in i skogen när vi körde honom med sulky, och jag fick en tjock trädgren i skallen.

Alla dessa avtrillningar, inte en ridtur som var njutningsfull, och dessutom att jag var så ung. Allt detta har satt ganska djupa spår i hur jag känner mig på en otrygg häst.

Att sitta på en unghäst som just håller på att bli inriden känns som att sitta på en tickande bomb.

Jag vet i förnuftet att jag klarar av hästarna mycket väl. Men det är svårt att få in lugnet i psyket.

Men jag jobbar på det i alla fall!

Denna Islands-resa är lärorik för mig på många sätt!

Det händer så mycket här så jag glömmer bort att berätta om allt.

Jag skulle gissa på att Eiðars totala population uppgår till ungefär 30 personer. Just de husen där vi bor ägs av en multimiljonär. Han är tydligen vän med Göran Persson.

För en och en halv vecka sedan var multimiljonären här och hade en stor fest. Och då var Göran här, enligt islänningarna. Jag och Sibba fick dock aldrig någon skymt av vare sig Göran eller multimiljonären. Eller festen heller för den delen. Den ägde rum i några byggnader längre bort.

När islänningarna skulle berätta detta stora för mig sa de med stor entusiasm att Sven-Göran Persson minsanna var här!

Uhm.. vem?

Ja men du vet! Svensk! Känd!

Vänta lite nu här. Antingen menar ni Sven-Göran "Svennis" Ericsson. Eller så menar ni Göran Persson.

De kom i alla fall fram till att det var Sveriges före dette stadsminister de menade.

Synd att man inte sprang ihop med honom. Det hade varit lite otippat!

På Island är alla mer eller mindre kändisar. När vi var och handlade för några veckor sedan pekade Sibba ut en gammal man för mig. Tydligen hade han vunnit OS-guld i 3-steg en gång i tiden.

Och hans son är radiopratare på en isländsk radiokanal vi brukar lyssna på i bilen.

Det känns på något sätt som att det är lättare att lyckas i detta lilla land.

Ja gårdagen var inte särskilt lyckad.

Jag blev upplockad här vid 5 av en kille från stallet och hans kompis. Vi for in till Egilsstaðir och hem till en annan av deras vänner.

Där åt vi middag, som hans snälla mamma lagat, och drack öl. Sen spelade vi Guitarr Hero, och Dancing Dart.

Dancing Dart var något de själva hittat på. Man kan kort sammanfatta det med att man var tvungen att dansa när man kastade dart-pilen, och härma den som dansat innan, samt att man bara fick träffa vissa fält på tavlan. Missade man fick man göra dansen igen och 1 armhävning.

Det visade sig också att det bandet som skulle spela inte var riktigt som de trodde. Något annat band hade stulit det gamla legendariska punkbandets namn.

Men vi tänkte att, va fasen, vi går väl dit och kikar ändå.

Det var ett band på 3 personer, och jag kan säga att de var verkligen inte bra.

När jag kom in höll de på att slakta Brick in the wall.

Samanfattat kan jag säga att jag inte är särskilt nöjd med gårdagen. Stallkillens kompisar var inte så mycket att hänga i granen heller. De var inte alls otrevliga eller nåt sånt, vi var bara inte på samma nivå.

Men jag tror att de alla var några år yngre än mig, och det märktes väldigt tydligt.

Gårdagen får 0 hästskor av 5 möjliga.

Jag sitter här med en sovande katt i knät. På golvet bredvid mig sover hunden.

Sibba har åkt till norr till sin gamla hemort, och väntas hem först imorgon. Jag och djuren har huset för oss själva.

Jag har varit riktigt huslig idag. Diskat upp ett enoooormt berg av disk. Fanns nog inget rent kvar i köket innan. Dammsugit, hängt både min och Sibbas tvätt och väntar på ännu en tvättmaskin.

Ikväll ska jag till Egilsstaðir och se ett gammalt isländskt punkband från 80-talet. Islands motsvarighet till Ebba Grön? Det kan nog bli kul! Ska ta med kameran.

Hade just tänkt gå och laga mig lite mat när katten hoppade upp i mitt knä och la sig till rätta. Trots att jag just flyttat henne från sin sovplats på min svarta tröja.

Och alla vet ju att har man en katt knät så flyttar man inte på sig. Särskilt om den kommer till dig trots att du stört den i skönhetssömnen.

Så nu sitter jag här strandad vid datorn. Fast ganska mysigt är det allt. Hon vill sällan ligga i knät.